ZARA

jävlar nu blir det deep shit och seriöst här, men jag har tänkt. jag litar inte alls på motsatt kön längre, när det gäller mer än vänskap, eller ja, ibland inte äns det. det jag kallar mitt enda riktiga förhållande var bara en stor lögn, fast sånt märker man ju inte förrän efteråt? alla lögner, alla svek, otroheten. sedan att min bästa vän (av motsatt kön) tillslut såg mig som nå trash han kunde utnyttja han med, det var en kniv i ryggen. allt är erfarenheter, man samlar på sig dem och de förstör för de bra jävlarna. jag är tjej, vi gillar ärlighet och svar. eller är det bara jag? jag söker alltid svar, på allt. jag måste ha dem för att gå vidare men jag får dem inte särskilt ofta, och då blir man kvar i skiten. jag dömer därför alla killar snabbt, svin svin SVIN! alla gånger man står där utan svar, eller med lögner. iognerandet är ändå värst, då letar man bara fel på sig själv, och det är fel. men damn, sen kollar man på sig själv? hur bra är man? man tänker tillbaka, hur många har man egentligen sårat och varit en bitch & också tagit den lätta vägen ut från något, för man väljer alltid den lätta vägen. att inte bry sig, jag mår bra screw i den andra personen. slutsats är, vi är alla äckliga idioter som drivs av behov och skiter i resten. men jag ska bättra mig, och jag har min mur omkring mig nu, ingen kan skada mig just nu och vill nån in innanför min mur (och inga sextankar här nu) så får den verkligen kämpa för det. & jag ska iaf sluta vara så naiv, det är min största svaghet. love